yoie

den här veckan har varit minst sagt omtummlande. igår var jag 99.9% säker på att jag inte skulle springa... och nu sitter jag här hemma o tokladdar och hoppas på medalj! Eller jag springer bara om jag kan få medalj, allt annat e inget att tala om. Jo ja har lite ont ibland... men tejpar stretchar ch isar hela tiden och det är bara att hålla tummarna nu och bita ihop. herre gu va oserigös jag är inför det här loppet... hugha! jävla häl!