yoie

Vissa dagar kan känna sig sämst i hela världen på att springa, man hasar sig fram och det känns som att benen sitter fast i marken. Man kan dessa dagar inte fatta att man är bra på detta... Därför är det som igår underbart när man känner att allt flyter och man behöver knappt anstränga sig för kroppen svarar på allt. Man vill bara längre o längre, snabbare och snabbare och skuttar upp för backarna. Jag vet inte om det är vädret som gör att krafterna kommit tillbaka, jag kan erkänna att lite eller väldigt frustrerande var det när halva sträckan var täckt av ett istäcke och man fick springa omvägar i skogen för att kunna springa på.

Kvällen vi skulle fira Amanda började riktigt trevligt men slutade förjävligt... men men så är det när man bara är 18år,