yoie

Har kommit igång ganska bra med träningen nu och det känns skönt att veta var man har allt och ATT man har allt.
Jag måste ha optimalt bra tränings möjligheter med ett "världens" finaste och bästa gym, upplyst elljusspår 1km från huset och många underbara långdistans vägar i en tyst skog och stilla sjöar.

Var hemma en vecka och fick höra att jag bara går och dräller! och då ska jag påpecka att jag jobbar 28h i veckan och tränar minst lika mycket + är ute med min hund klockan 05:30 på morgonen när stjärnorna fortfarnade lyser och inte en kotte är ute.
Va ska man säga till sina päron... man vill ju inte gå och "drälla..." Bara för att det sket sig med NZ så står jag i ett ett skede där mitt öde kan ta många vägar, vilket e jäkligt jobbigt för en tjej som alltid har haft sjukt svårt att bestämma sig och som e kass på att planera. hmm... Det känns lite som att leka blin bock med ödet. Vill hemskt gärna till Kenya men man vill ju inte bara gå o "drälla" där, så nu ser det faktiskt ut som jag ska till Norge, till mina vänner tvillingarna och jobba, jobba o åter jobba... här ska inte drällas!